Emerentia

Tjugotredje september tvåtusenfjorton

Tisdag.
Suktar efter helgen.
Står i massa stuider,
uppgifter som ska bli klara.
I massa tankar,
om vad som är verkligt,
och vad jag ska ta mig till.
Lyssnat igenom flera album,
av underbara Kent.
Det sticker till i hjärtat.

En Kent-text fick en helt ny innebörd för mig igårkväll:
Spelar det längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp var att synas att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
var det vackraste som hänt mig sen själen min blev såld
Att synas utan att verka ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas